systernmin

Inom innebandyn och många andra idrotter så finns det många väldigt unga spelare som är duktiga. När vi såg El Classico igår så radades dom upp, Messi -87, Pedro -87 och någon som Han sa var född -90.

Extra vanligt är det inom damidrott eftersom att tjejer i regel utvecklas tidigare än killar.

Jag var ung när jag fick börja spela i a-laget och det värsta jag visste då var när folk sa att jag var så bra för att vara så ung. Förstår ni? Jag var egentligen inte så bra om man jämför med andra i laget men för att vara ung så var jag helt ok. Jag ville ses som alla andra och jämföras på samma sätt. Jag ville vara bäst oavsett hur gammal eller ung jag och dem andra var.

På plan får man inget handikapp för att man är ung. I ett damlag spelar det ingen roll hur gammal eller ung man är. Det är inte ålder som avgör vem som spelar, det har att göra med vad man presterar. Det handlar om att var bäst.

En vanlig kommentar är till exempel om en ung spelare gör ett misstag så kan man höra förklaringen att: ja, men hon är så ung. Va?! Det köper jag inte. Orutinerad, fine. Men orutinerad kan man vara när man är 30 också.

Extra töntigt tycker jag att det är när man som ung spelare har sitt födelseår som siffra på ryggen. Som om man vill berätta för alla hur bra man är för att man är ung. Som en garanti för att kunna skylla bort felpass på ålder. Som att om man är duktig ska alla tänka, oj och så ung också! Och om man är mindre bra så ska födelseåret fungera som en ursäkt. 

Nej, kom igen nu! Hur kul kommer man tycka att det är när man är äldre än 20 att ha födelseåret på ryggen?

På plan är vi alla lika.

Svart, brun, vit, gammal, ung eller så där mitt emellan.

Det gäller att vara bäst. I Endre behöver vi inte ha ursäkter på ryggen.




Ps. Enligt en artikel på www.innebandymagazinet.se så förutspår Josefina Eiremo att Namita Andersson skulle bli matchhjälte i fredags. Så här i efterhand skulle jag snarare kalla henne matchavgörande. Ds.

Ps igen. Dock vart jag mycket förvånad över hennes beteende, hon är alltid riktigt reko och trevlig i övrigt. Ds.

Jag är ingen bebisfantast.

Sara i laget kan bara ta upp en unge och börja svinga den och ungen skrattar.


Visst, bebisar är söta men har dem fler funktioner än att göra i blöjan, skrika, äta och sova?

När min minsta lillsyster var mindre, så där en 2-3 år så var jag, hon och mamma och handlade mat. Så klart blev syrran nödig. Fine, jag kan ta hand om det!

Jag frågar syrran om hon verkligen måste gå och hon svarar – Ja, jag måste bajsa.

Schh, säger jag och talar om för henne att det räcker med att säga att man måste gå på toaletten.

Vi ställer oss i den långa kön och väntar på att få låna nyckeln till kundtoaletten. Syrran skruvar på sig och säger att vi måste skynda oss. Jaja, säger jag. Skynda! Jag måste bajsa säger hon. Scchhh, säger jag, du ska snart få kissa (för att rädda upp situationen). Jag ska INTE kissa, jag ska BAJSA säger hon högt.

Japp, barn fattar trögt.