systernmin

Saxat från Karolina Vidars blogg:

”Tänkte blogga redan i söndags men var lite bitter efter söndagens match mot Endre och de tappade poängen som vi så när hade grepp om. Men vi får var nöjda med att vi fick med oss tre poäng från lördagens match mot Balrog, trots att de gick från 1-5 till 5-5. Kunde gått illa där med men vi lyckades göra ett nytt ryck och gå upp till 7-5 och säkra segern.

Måste ändå säga att jag är lite besviken på Endre spelmässigt, hade nog räknat med lite mer med tanke på deras framfart i serien och tabellplacering. Men inställningsmässigt gör de en grym match. Imponerande att se, de kämpar verkligen i varenda minut av matchen trots att kanske inte deras spel stämmer till hundra. Det var det som gav dem två poäng i söndags. Spelmässigt gör vi en bra match, speciellt i första där vi dominerar men vi lyckas inte sätta ens hälften av alla klara lägen. Skärpning där, speciellt från min sida. Nu är det dags att rikta in spaden på mål igen!!”

Här kan man snacka om en dålig fast ändå klok förlorare (jag vet, jag kastar sten i glashus). Men att skriva att hon är besviken på vårt spel med tanke på tabellplacering (3:a med fortfarande fler matcher spelade) och framfart (vi kommer från förlust mot bottenlaget Karlstad och dem med vinst mot serieledarna IKSU och vinst mot svenska mästarna Balrog). Jag skulle vilja påstå att deras form och framfart i serien var för stunden betydligt bättre än vår.

Jag förstår varför Rönnby slog Balrog och IKSU. Hade de orkat spela så som de gjorde första 10 minuterna i söndags hela matchen hade de vunnit även mot oss. Men när bara hälften av laget orkar hålla uppe det tempot så går det inte att spela så. Man är inte starkare än sin svagaste länk.

Vi vinner för att vi spelar som ett lag och spelar ett spel som vi vet fungerar en hel match.

Jag säger som pappa när han skall ut och springa, jag går ut 100 % och sedan ökar jag…=)