Ferdinand
Systernmin påminner om tjuren Ferdinand, ni vet han som man slötittar på på julafton i väntan på tomten...
Allt går i maklig takt och det är inte mycket som stressar henne.
När vi var små så spelade vi mycket fotboll med familjen. Pappa, jag, Maria, Micke, Roger och Helena. Bästa laget var alltid pappas lag och det var alltid på liv och död. "sista målet vinner" blev ofta "man måste vinna med två mål". Hur som helst så var vi alla tokiga i idrott, alla förutom, ja just det, Helena.
Jag minns speciellt en gång då hon stod i mål och det var en tokjämn match. Någon får på en långsamt rullande boll mot Helenas mål, ingen fara hinner man tänka....
Men vart är Helena? Målet är tomt.
Helena hade då för en stund gått iväg och plockat blommor en bit bort från målet!!??...
Helena min Ferdinand, när kommer ditt första blogginlägg???
