systernmin

Jag är liiite svartsjuk av mig, såklart, det är vi väl alla om den vi har kär.

Men jag har blivit så mycket bättre på det där med svarta sjukan och med distans i 5 år (ja, FEM ÅR) så måste man lära sig att lita på varandra. Det går bara inte annars..

Så nej! Jag brydde mig inte när Han kom hem med ett pussmärke på sin tröja (present från mig BTW, tröjan alltså, inte pussmärket). Tyckte mest att det var tråkigt för tröjans skull. Jag litar på honom. Inga problem..

Fine!

Men när Han sen säger, - Anna, kan inte du köpa hem Vanish och tvätta min tröja?

Ja då är i alla fall min gräns nådd!

Smidighet har aldrig varit Hans styrka....