systernmin

Nu tjejer.

Det är dags.

Minns ni den härliga sommaren? Minns ni rundan på Tofta som var precis sådär lagom lång så att man hinner få tillbaka andan innan det är dags för ännu ett varv, minns ni "idioterna" fram och baklänges i den egyptiska sanden som krympte vaderna till minimum, minns ni den där jädra motorvägen som var så lång och varm och aldrig ville ta slut, minns ni hur sju och ett halvt varv på vallen kan kännas som döden.



Jag minns.

Men framför allt minns jag hur jag dagar innan bävade för cooper-testet men ju närmare testet man kom så övergick känslorna till förväntan och liknade det adrenalin som man får innan match. Jag minns hur jag på något magiskt sätt och med lagets hjälp och stöd faktiskt lyckades klara guldnivån på chins, dips och brutalbänken. Jag minns hur jag är nära att spy under ett cloetta-pass runt, runt, runt visborgsvallen då Maria säger att jag ska upp och dra, ok jag gör det. Jag minns hur jag och Milla var grymma på att klättra runt varandra, jag minns hur snabba jag och Joss var på hinderbanan a la Skeppsbrott, jag minns hur kul det var att skrämma landslaget i Tingstäde fängelse och jag minns att det var ännu roligare att skrämma dem på plan.



Jag minns den trevliga finnefesten (Tack Liisa, Anne och Anna ) som slutade med att vi hade så kul bara vi att vi inte ens gick ut.

I år har vi skrämt bort en hel del spöken också, 6 av 6 poäng mor Balrog, 5 av 6 poäng mot Rönnby, första vinsten mot Falun borta, första slutspelsvinsten hemma....



Men än är vi inte nöjda, vi har ännu inte vunnit mot IKSU, vi har ännu inte vunnit i Globen. Vi ger aldrig upp. Wahman blev nog riktigt förvånad när han kom till oss och skulle ha första jobbiga konditionspasset och berättade vad passet skulle innheålla. Ok, sa vi och värmde upp och gjorde vad han bett oss om. Ingen protest, gnäll eller fejkont någontans. Vi biter ihop och gör det tillsammans.

Vi skräms inte av att det blir lite jobbigt eller att vi måste ta i. Nej, det är då vi är som bäst.

Som Anna-Lena så fint skriver till oss efter förlust i Mora, det är i motvind och inte i medvind drakar lyfter.

För eller hur Göran, visst handlar det till slut bara om inställning.

Vi är redo, låt det vara fredag nu!