systernmin

I helgen spelar gotlands bästa elitlag Endre, två hemmamatcher i södervärnshallen. Jag ska såklart infinna mig på läktaren och heja på systrarna och dom andra super tjejerna i endre. Jag vill kunna ge en opartisk bild av matchen. Alltså försöka att inte se med mina systerögon där Anna och maria är bäst, och dom endast har otur i emellanåt.

Äntligen Fredag och första veckan i tillbaka i skolbänken är nu över. Det har varit jätte roligt och det mesta är faktiskt sig likt. I klassen kan man redan märka det typsika rollerna.
Den sena
Hon som vill vara allas mamma, med stränga kontrollbehov
Hon som helst skulle vilja ha lektion dygnets alla timmar
Han/hon som tror den vet mest och bäst alltid!
Den som inte kan låta bli att äta på penna/ hår/ sudd
Hon som försöker ligga med läraren( inte jag)
han som redan har delat med sig om sin tragiska barndom.

Jaja fredag, fredag är nu förtjänat.. med fredagsmys eller som min kära polska kollega med ibland bristande uttal uttalar det.. ikväll blir det fredagsmus!!

funderar på att upplysa henne om innebörden,  men nejinte än!

Jag är liiite svartsjuk av mig, såklart, det är vi väl alla om den vi har kär.

Men jag har blivit så mycket bättre på det där med svarta sjukan och med distans i 5 år (ja, FEM ÅR) så måste man lära sig att lita på varandra. Det går bara inte annars..

Så nej! Jag brydde mig inte när Han kom hem med ett pussmärke på sin tröja (present från mig BTW, tröjan alltså, inte pussmärket). Tyckte mest att det var tråkigt för tröjans skull. Jag litar på honom. Inga problem..

Fine!

Men när Han sen säger, - Anna, kan inte du köpa hem Vanish och tvätta min tröja?

Ja då är i alla fall min gräns nådd!

Smidighet har aldrig varit Hans styrka....

Systernmin påminner om tjuren Ferdinand, ni vet han som man slötittar på på julafton i väntan på tomten...



Allt går i maklig takt och det är inte mycket som stressar henne.

När vi var små så spelade vi mycket fotboll med familjen. Pappa, jag, Maria, Micke, Roger och Helena. Bästa laget var alltid pappas lag och det var alltid på liv och död. "sista målet vinner" blev ofta "man måste vinna med två mål". Hur som helst så var vi alla tokiga i idrott, alla förutom, ja just det, Helena.

Jag minns speciellt en gång då hon stod i mål och det var en tokjämn match. Någon får på en långsamt rullande boll mot Helenas mål, ingen fara hinner man tänka....

Men vart är Helena? Målet är tomt.

Helena hade då för en stund gått iväg och plockat blommor en bit bort från målet!!??...

Helena min Ferdinand, när kommer ditt första blogginlägg???

Saxat från Karolina Vidars blogg:

”Tänkte blogga redan i söndags men var lite bitter efter söndagens match mot Endre och de tappade poängen som vi så när hade grepp om. Men vi får var nöjda med att vi fick med oss tre poäng från lördagens match mot Balrog, trots att de gick från 1-5 till 5-5. Kunde gått illa där med men vi lyckades göra ett nytt ryck och gå upp till 7-5 och säkra segern.

Måste ändå säga att jag är lite besviken på Endre spelmässigt, hade nog räknat med lite mer med tanke på deras framfart i serien och tabellplacering. Men inställningsmässigt gör de en grym match. Imponerande att se, de kämpar verkligen i varenda minut av matchen trots att kanske inte deras spel stämmer till hundra. Det var det som gav dem två poäng i söndags. Spelmässigt gör vi en bra match, speciellt i första där vi dominerar men vi lyckas inte sätta ens hälften av alla klara lägen. Skärpning där, speciellt från min sida. Nu är det dags att rikta in spaden på mål igen!!”

Här kan man snacka om en dålig fast ändå klok förlorare (jag vet, jag kastar sten i glashus). Men att skriva att hon är besviken på vårt spel med tanke på tabellplacering (3:a med fortfarande fler matcher spelade) och framfart (vi kommer från förlust mot bottenlaget Karlstad och dem med vinst mot serieledarna IKSU och vinst mot svenska mästarna Balrog). Jag skulle vilja påstå att deras form och framfart i serien var för stunden betydligt bättre än vår.

Jag förstår varför Rönnby slog Balrog och IKSU. Hade de orkat spela så som de gjorde första 10 minuterna i söndags hela matchen hade de vunnit även mot oss. Men när bara hälften av laget orkar hålla uppe det tempot så går det inte att spela så. Man är inte starkare än sin svagaste länk.

Vi vinner för att vi spelar som ett lag och spelar ett spel som vi vet fungerar en hel match.

Jag säger som pappa när han skall ut och springa, jag går ut 100 % och sedan ökar jag…=)

Var det Elin Kling som stylade "idolerna"?

Mycket cred till denna outfit! Modigt och riktigt snyggt när man väl vant sig
 med alla ränder som går kors och tvärs...


Men vad tänkte Kling när hon lät Reza gå ut på scen med en skitig kyckling virad kring midjan.

I söndags var jag och syster på min första IBK-match för säsongen. Nedan kommer några noteringar…

Visby IBK:s matchkläder gör ingen rättvis.

Många +++++ för matcharrangemanget! Riktigt proffsigt.

Älvsjös sportchef tyckte att de förtjänade fler poäng. Hallå!! Såg han samma match. Dom ska vara glada att dem fick EN poäng.

Lundin på backen inger trygghet och är IBK:s klart bästa back. Fler genombrott och mindre tid på utvisningsbänken (och läktaren) så skulle IBK ligga högre upp i tabellen.

Jag är inte så förtjust i Melins spel som många andra är. Men för att vara 92:a så är han bra, men ”valpen” var inte tredje bäst i söndags.  

Det är ju faktiskt svårt att prestera efter ”Legendens” alla uppskrivningar och det egna introt. Och nej, han levde inte upp till förväntningarna. Ge honom en match eller två så tror jag att man kan se hans storhet. Det sitter i än..

Målvakten i motståndarlaget var riktigt bra, trots målet via ”köksvägen”. Teo var stabil.

Snyggaste målet var Gatus i numerärt underläge. Han var bra, men om han skulle lägga lite mindre energi på motståndarna så kanske han skulle kunna bli publikfavorit.

Dargren växte verkligen i och med att han pytsade, jag ser många likheter med vår ”Milla”. Kunde även skymta en stolt åskådare.

Syster vann på sin matchbiljett..=) Det roliga var att när hon hade bökat sig igenom trängsel, lekande barn och höga trappsteg (iaf för någon med grym träningsvärk) och med en kaffe i handen var tvungen att gå tillbaka till andra sidan igen för att hämta priset...

Själva avgörandet som gör att IBK tappar 2 viktiga poäng är att någon får för sig med 7 sekunder kvar att kasta iväg bollen till ”Legenden” som är den enda i IBK som är markerad med två man.

Det är lätt att vara bäst på läktaren.